Pontmeisters

Ja, häromhelgen dök Erika upp och gjorde en fredag-måndag-session i storhertigdömet Luxemburg!

 

Det blev ett vilt spektakel.

 

Morsning,

 

Så - till den lilla skaran av läsare jag faktiskt har; ursäkta min bloggarfrekvens - men nu har jag material för att fullständigt spruta in inlägg ett tag framöver! Jag tänkte börja med att slita fram de senaste tre vansinniga dagarna som bestod av en fullfjädrad trestegsraket a lá Antwerpen, Amsterdam och nationaldagsfirande i Luxemburg.

 

I fredags stack jag, Berra, Christian och Joachim iväg till Antwerpen efter jobbet varefter vi checkade in på De Keyser Hotel och gick ut på stan!

 

 

God dag god dag!

 

Igår åkte jag på min första sjukdag i arbetslivet, feber och sånt där trams. Det här med att simma bröstsim i sitt egna svett i sängen blev jag riktigt duktig på framåt 05 på morgonen. Idag har jag nog ingen feber men diverse andra spännande symptom. Dock har jag oceaner av tid. Så! Här kommer ett litet referat från helgens bravader:

Då större delen av Svensk-Luxemburgska Kulturföreningen åkt på hälsoresa till Barcelona begav jag mig ut på äventyr i Luxemburg! Under lördagen tog jag mig norrut till gränsen mot Belgien där Luxemburgs högsta "berg" Kneiff skulle vara lokaliserat med sina ståtliga 560 m.ö.h. Vägen dit gick längs åkrar, vindkraftverk och småbyar. Då och då blev jag irriterad över att det var så vansinnigt bra vägar, nyasfalterat landsbyggdväg - inte ofta man ser i Sverige direkt. Dessutom när det är svenska och andra företag som finansierar detta. Men men, det är väl bara att rycka på axlarna åt det hela och gilla läget...

 

 

 

Mors!

 

Förra veckans smått och gott summerat i bilderna nedan:

 

God dag!

 

Jag har insett att det här blivit mer utav en veckobilddagbok än kvantitativ inläggssprutande blogg och det trivs jag rätt bra med.

 

I tisdags släpade sig kulturföreningen till svenskpuben och kollade Chelsea-Atletico Bilbao. Tyvärr var det så smockat med folk där så vi tog ståplats utanför och kollade in genom glasrutan. En klassisker. Nedan ser ni en riktigt inbiten Nils.

 

 

Ännu en vecka har passerat och jag har bockat av kulturutflykt med kulturföreningen till La Rochette (liten by i Luxemburg) och tittat på slott, champions League-bevakning, styrelsemöte med efterföljande styrelsemiddag, adjö-fest för Vincent vars kontrakt går ut samt ett grill-& fotbollsevenemang som Tim styrt upp.

 

Angående grill-& fotbollsevenemanget som det gått ut informativa mejl om flera veckor i förväg så kan man ju ha räknat med att den som håller i eventet då också fixar i ordning allt. Men 30 minuter före avspark hade vi faktiskt varken fotboll eller grill :D Det ordnade sig till slut och vi blev iaf 8 bakfulla svenskar och två stackars Luxemburgare. Kvalitén på spelet var väl... sådär.

 

Vi i Svensk-Luxemburgska Kulturföreningen (som verkligen konsumerar otroligt mycket kultur) har iaf beslutat att åka på konssert i Dortmund på onsdag. Det råkar vara en Techno-fest just då så det blir till att ladda bilen med LSD & ecstasy och brumma iväg. Spännande spännande... Köln ligger ju där nånstans också och hade ju varit roligt att beta av.

 

 

Hej,

 

Det har ju som bekant varit påsk och det innebar för egen del att jag satte mig i min gråa bil, sög tag i ett gäng i vägtullar och vipps, så var jag på en flygplats i Paris där löken, Malin & Erika väntade. Planen var utstakad; en sväng i Paris, pit stop i Champagne, Luxemburg by night och utflykt till Trier (Tyskland). Så! Det var bara o checka av alltsammans! Eftersom jag egentligen är allergisk mot ställa-upp-sig-för-fotografier-foton så har jag bränt av ett par bilder lite i farten, det kanske någon noterar här o var. Bilderna blir mycket mer levande då tycker jag :)

 

 

Jag försöker fortfarande kämpa att komma in i "vardagslunket", bara för att känna hur det är att leva så vanligt som möjligt utomlands. Jag kanske börjar närma mig ett svar...

 

I fredags skulle jag och & Jacob ut och ta en öl. Det är en annan Luxemburgsvensk dårå som märkligt nog inte jobbar med finans utan nåt jox som har med Statoil att göra. Medvetet tog jag med mig tolv euro för att det liksom bara skulle bli en eller max två öl (eller medvetet och medvetet - det var alla pengar jag hade då jag vid tiden led lite utav en likviditetskris). Jacob var inte heller sugen på nåt speciellt så vi skulle till Café Konrad. Dock mötte vi nån snubbe på vägen som visade sig vara Micke ~45 från Stockholm som veckopendlade till Maastricht men nu var på weekendresa i Luxemburg. Han tittade iaf på oss med hundögon och så vänliga som vi var så släpade vi med honom. Plötsligt var iof klockan 03:29 och vi står nere i Klausen (Luxemburgs bargataområde) och det var den kvällen.

 

Som för att kompensera för det var jag & Emil ute på söndagen på en löprunda á 17 km. Jag hittar ju ingenstans utom i stan utan springer glatt med som ett fikus där Emil tycker att vi ska springa. Trots det kunde jag ju inte låta bli med att höja på ett ögonbryn när vi plötsligt var ute vid flygplatsen i Luxemburg (ca 8km dit) och inser att vi faktiskt ska hem också. Men men, det gick utmärkt! Kalorimässigt måste jag vara på 0 också, netto över helgens bravader. Check.

 

Sen får jag ju ständiga rapporter hemifrån om hur Khadaffi flickan hemma Erikafierar alla mina saker. Det påminner väldigt mycket om Ryssland/Krim/Ukraina-förhållandet. Ni kan ju själva gissa rollerna...
"Due... dina svarta möbler du har här Pontus.."

"ja?"

"jag har målat dom vita nu"

"Va!? Jaha?"

"Ja... och så har jag beställt ett passande sänglakan också!"

 

 

Mors!

 

Våren fullkomligt exploderar här i Luxemburg och det tenderar ju att höja humöret på stans invånare - och det är ju roligt. I torsdags var vi bjudna på AW utav Bonnier som också slitit dit lite folk från Netflix, Mcafee, Semantec - en härlig kombo. Jag satt och snackade mycket med en kille som hette Rocco, 50% italienare och 50% fransman. Det visade sig att vi hade ganska mycket gemensamt, han var inte bara tunnhårig utan han hade stenkoll på Martin Dahlin och Thomas Brolin - ja hela VM -94 satt vi och diskuterade. Kul kille!

 

Iaf så var det vinprovning på en argentinsk restaurang senare och det var väldigt trevligt. En av de amerikanska killarna från Netflix vars östrogenhalt var klart dominerande ursäktade sig och sa: "am sorrhy, am gettin sooooo cosy when am drunkh..." och la sina armar runt mig och Nils. Hm. Med ett snabbt steg till höger från min sida så stod han plötsligt och bara hängde på Nils. Plötsligt kysser han Nils på axeln till Nils förtret - det tyckte jag var väldigt roligt, väldigt synd att jag inte var snabbare med kameran...

 

Efter middag och dylikt stack jag, Nils och Frances (Bonnierböna) iväg och tog en drink på ett ställe som hon sa skulle vara "så himla bra". Jag kämpade i mig en klunk, sötsliskigt trams, helvete vad vidrig den var, uh! När hon tagit taxi hem bestämde sig jag och Nils för att ta oss en avrundningsöl på ett ställe som heter Urban, vid det laget stod det fullt av människor ute på gatan och tjoade och hade trevligt. Då gled vår kompis David med flickvän förbi, tog en öl och snackade lite. Vi pratade jobb, först om vår Volkswagen-Scania situation och sedan om UBS där David jobbar, de håller nämligen på att skära ner här i Luxemburg och David blir arbetslös om en vecka (inte för att det går någon nöd på det tjacket eftersom man har 80% av lönen i Luxemburg i ett år i händelse av uppsägning). Iaf så hamnade hans tjej lite utanför samtalet och då ville jag släppa in henne lite eftersom jag är så jävla hygglig men det gick ju sådär. Jag var helt bombis på att hon var au pair - hade liksom haft för mig att David sagt det...

 

"jaja, nog om Scania & UBS, du har det såklart mycket bättre än oss som sitter med ett stabilt jobb som au pair eller hur? Hur går det - flyter allt på?"

Av henne fick jag två höjda ögonbryn som svar och bara total tystnad och av Davids rynkade ögonbryn sa "wooow, red alert red alert - du är ute på hal is!!" så försökte jag snabbt komma tillbaka i matchen o ba:

"eller hur var det - jobbade inte du som au pair?"

"nä... jag är jurist här på bla bla EU-myndighet bla blah, vart fick du au pair ifrån?"

"jaha jaha, ja nä - David brukar kalla dig 'au pairen' ha ha..."

David: "...Är det nån som vet vad det blir för väder nästa vecka?"

 

Hm. Nä. Fail.

Hej!

 

Nu är jag fullt medveten om att min uppdatering här varit brutalt dålig senaste tiden. Rent av obefintlig de senaste två veckorna. Men det har varit många prylar som har hänt och jag har varit på resande fot en del. Bland annat har Paco vart på besök och vi har gjort Luxemburg, gjort en sväng till Metz i Frankrike och vidare in i Tyskland via München där vi såg Bayern München-Arsenal. Därefter skjutsade jag Paco till flygplatsen i München och hämtade Erika där istället och vi bilade upp till Saalbach i Österrike några dagar. I söndags kom jag hem men då har jag varit sysselsatt med sånt där måste-göra ni vet? Dammsuga, tvätta, röjja bort alla bakterier & sjukdomar Paco fört med sig osv osv... Så, nedan kommer ett litet bildspel i hyffsad kronologisk ordning som borde göra att vi är uppdaterade och kan lägga den här bloggtorkan bakom oss. Voilá:

München 20 grader, tack så mycket.

 

Eftersom både Nils & Emil är Djurgårdsfantaster och det plötsligt väckts lite liv i deras chans att gå till kvalserien så såg vi matchen igår mot asplöven. Även om jag misstänker att både jag & Sofia var mer intresserad av vår hemmalagade pizza. I vilket fall som helst vann Djurgården och stämningen var god. Därefter bestämde vi att vi skulle springa imorn (idag) och sen gick vi hem hyffsat tidigt. Jag somnade runt 12-snåret efter att ha kollat ett par avsnitt House of Cards medan Nils spenderade sin kväll på de sju haven, kapade fartyg och betedde sig väl allmänt illa i Assassins Creed. Han kom väl i säng runt 2. Härligt.

 

Det finns lite shysta spår här i närheten med olika sträckor och Nils hävdar bestämt att han är någon form av ikon på 7km "Ugglan". Så det blir upp till bevis helt enkelt. Jag ska mäta hans ikon-status på antal autografförfrågningar.

 

Appro på ingenting var vi och handlade häromdan och Nils skulle ha nåt borttagningsmedel för att ta bort fettfläckar från ett par byxor och följande alternativ fanns. Det känns som oerhört tydliga målgrupper:

 

I övrigt är det Arsenalmatch idag så jag ska släpa iväg mig till svenskpuben eftersom de överaskande nog är en av de få pubar som faktiskt visar sport.

 

Over n' out

...vilket sammanträffande: (Snott från Wort.lu som är Luxemburgs version av LT dårå)

 

Luxembourg Published on 27.02.14 14:32         Hell's Angels leaders gather in Luxembourg

Nu är vi åter på kvällskvisten en måndag. Vi har haft årets varmaste dag i Luxemburg även om det började med morgonfrost. Snödroppar växer överallt, gröna häckar gror och fåglarna kvittrar. Det är vår. Dagen till ära, som bjöd på sol, blå himmel och 12 plusgrader tänkte jag att jag skulle ge något tillbaka och vipps så välsignade jag Luxemburg med mina lysande vita ben under en liten löprunda efter jobbet. Mums.

 

Sen kom jag hem, duschade, och blev hux flux svinhungrig. Eftersom det här jävla landet inte säljer filmjölk utan bara såna här små yogurtförpackningar. Sånna som man kan köpa i 8-pack och som tar slut efter tre skedar. Ni vet? Värdelöst. Dessutom råkade jag nu senast köpa ett 8-pack som det visade sig sen vara några seriefigurer på och det tillkom även klistermärken. Inte helt säker på om jag var målgruppen, men vafan - det var sött & gott. Nu blev det en liten parantes, men jag svepte i mig en sån och började fundera på vad som var middagsplanen.

 

Iaf så bestämde jag mig att jag var sugen på nån form av firre men kylskåpet erbjöd bara nån typ av stek (ett för mig dessutom okänt köttstycke eftersom beskrivningen står på franska), mozzarella, mögliga tomater, färskpasta och creame fraiche. Dessuom skulle creame fraichen och steken gå ut idag så de skulle ju liksom behöva tillagas. Men det var jag ju liksom inte sugen på. Inte alls. Men så fick jag en idé!: Eftersom hungern knackar på dörren så går jag och kompleteringshandlar så att jag kan laga matlåda men så köper jag sushi på vägen hem! Supersmart! Jag får min firre samtidigt som jag tillagar det som går ut - allt i en smäll, BAAM!

 

Hungerbarometern slår nu i taket och även om jag fortfarande är blöt från duschen sliter jag på mig en skjorta, ett par jeans och min bästa duschfrilla och beger mig till "Cactus" som är den närmaste livsmedelsaffären här. Det är nästan att jag blänger på människorna på vägen som för att utvärdera vad de skulle smaka om man tog en tugga eller två i armen.

 

Det är red alert. Jag rusar in i affären och det första som hamnar i korgen är tre öl och tyskt grapefruktgodis - för det går ju så bra ihop va...Eftersom prisbilden här nere är så skev (0,65 EUR för en öl och 3,28 EUR för sex gula lökar) kommer jag på mig själv att både jubla och skälla för mig själv högt på svenska - och plötsligt märker jag hur folk tar omvägar för att inte gå förbi mig när jag bland annat utbrister: "MEN VAD I HELVETE - FYRA EURO FÖR EN AVOKADOJÄVEL, SKA MAN TVINGAS TILL SKÖRBJUGG I DET HÄR LANDET VA!?"

 

 

 

Som sagt, jag var jätte, jätte hungrig och lite ur balans, men till slut kom jag därifrån med två tunga påsar och så skulle jag bara leta upp vart det där sushistället låg, köpa mat och sen hem och ÄTA!

 

Men nähä - det skulle ju ligga här någonstans? Hm. Går upp en gata. Plastkassehandtagen skär in i handflatorna. Inget sushihak. Jag gnisslar tänder och går runt med uppspärrade ögon och scannar kvarteret efter asiater. Nä. Inte ens en kamera i sikte (de brukar ju gå hand-i-hand menar jag, haha). Jag blir svettig för att påsarna är tunga. Jag går upp en gata. En till. En till vänster. Fan. Jag börjar gå vilse. Med ett gutturalt vrål börjar jag mullra vad som "känns" som hemåt. För plötsligt är den där steken inte så dum ändå. Nu är stek faktiskt det enda jag vill ha.

 

Till slut kom jag hem, slängde ihop lite käk och släppte ut ett enda "aaaahhhhhh". Mission accomplished.