Åter till vardagen

Nu är vi åter på kvällskvisten en måndag. Vi har haft årets varmaste dag i Luxemburg även om det började med morgonfrost. Snödroppar växer överallt, gröna häckar gror och fåglarna kvittrar. Det är vår. Dagen till ära, som bjöd på sol, blå himmel och 12 plusgrader tänkte jag att jag skulle ge något tillbaka och vipps så välsignade jag Luxemburg med mina lysande vita ben under en liten löprunda efter jobbet. Mums.
 
Sen kom jag hem, duschade, och blev hux flux svinhungrig. Eftersom det här jävla landet inte säljer filmjölk utan bara såna här små yogurtförpackningar. Sånna som man kan köpa i 8-pack och som tar slut efter tre skedar. Ni vet? Värdelöst. Dessutom råkade jag nu senast köpa ett 8-pack som det visade sig sen vara några seriefigurer på och det tillkom även klistermärken. Inte helt säker på om jag var målgruppen, men vafan - det var sött & gott. Nu blev det en liten parantes, men jag svepte i mig en sån och började fundera på vad som var middagsplanen.
 
Iaf så bestämde jag mig att jag var sugen på nån form av firre men kylskåpet erbjöd bara nån typ av stek (ett för mig dessutom okänt köttstycke eftersom beskrivningen står på franska), mozzarella, mögliga tomater, färskpasta och creame fraiche. Dessuom skulle creame fraichen och steken gå ut idag så de skulle ju liksom behöva tillagas. Men det var jag ju liksom inte sugen på. Inte alls. Men så fick jag en idé!: Eftersom hungern knackar på dörren så går jag och kompleteringshandlar så att jag kan laga matlåda men så köper jag sushi på vägen hem! Supersmart! Jag får min firre samtidigt som jag tillagar det som går ut - allt i en smäll, BAAM!
 
Hungerbarometern slår nu i taket och även om jag fortfarande är blöt från duschen sliter jag på mig en skjorta, ett par jeans och min bästa duschfrilla och beger mig till "Cactus" som är den närmaste livsmedelsaffären här. Det är nästan att jag blänger på människorna på vägen som för att utvärdera vad de skulle smaka om man tog en tugga eller två i armen.
 
Det är red alert. Jag rusar in i affären och det första som hamnar i korgen är tre öl och tyskt grapefruktgodis - för det går ju så bra ihop va...Eftersom prisbilden här nere är så skev (0,65 EUR för en öl och 3,28 EUR för sex gula lökar) kommer jag på mig själv att både jubla och skälla för mig själv högt på svenska - och plötsligt märker jag hur folk tar omvägar för att inte gå förbi mig när jag bland annat utbrister: "MEN VAD I HELVETE - FYRA EURO FÖR EN AVOKADOJÄVEL, SKA MAN TVINGAS TILL SKÖRBJUGG I DET HÄR LANDET VA!?"
 
 
Haribo grapefruktgodis och en Battin, en spännande kombo...
 
Som sagt, jag var jätte, jätte hungrig och lite ur balans, men till slut kom jag därifrån med två tunga påsar och så skulle jag bara leta upp vart det där sushistället låg, köpa mat och sen hem och ÄTA!
 
Men nähä - det skulle ju ligga här någonstans? Hm. Går upp en gata. Plastkassehandtagen skär in i handflatorna. Inget sushihak. Jag gnisslar tänder och går runt med uppspärrade ögon och scannar kvarteret efter asiater. Nä. Inte ens en kamera i sikte (de brukar ju gå hand-i-hand menar jag, haha). Jag blir svettig för att påsarna är tunga. Jag går upp en gata. En till. En till vänster. Fan. Jag börjar gå vilse. Med ett gutturalt vrål börjar jag mullra vad som "känns" som hemåt. För plötsligt är den där steken inte så dum ändå. Nu är stek faktiskt det enda jag vill ha.
 
Till slut kom jag hem, slängde ihop lite käk och släppte ut ett enda "aaaahhhhhh". Mission accomplished.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback