Pontmeisters

God morgon bästa läsare!

Jag satt och läste några gamla inlägg för ett tag sen och kollade lite grejjer. Nu för tiden har jag rätt bra statistik, runt 60 tappra läsare om dagen, men ingen skriver några kommentarer längre. Grr. Annat var det för två år sen, när hela bloggfenomenet var inne... Då, då hade vi ett inlägg, St:a Ragnhild vs hockeypojkar som drog in 90 kommentarer. Det var en rolig tid. 


Lindbergan & jag

Om ni orkar och bemödar er att läsa följande lovar jag att du kommer att le. Det går ifrån att hockeypojkarna tyckte att "pluggisarna" är töntar, medan "töntarna" tycker att hockeypojkarna saknar stil, är utan ambitioner och har en medioker inställning till livet varav hockeypojkarna tappert försvarar sig med att dom "iallafall får knulla alla tjejer". Lindbergan gjorde processen hyffsat kort.

Best of Lindberg:

Ack, hur voro en värld utan överraskningar! I all den tid jag bevandrat denna jord har jag i min enfald lidit under mitt fördomsfulla sinne, ty alltid har jag haft föreställningen att tjänstemannayrket krävfa skrivfkunnighet!
För Hockeypojkens vidare information kan jag intyga att det icke krävs någon alltför stor anträngning att klä sig anständigt. Faktum är att jag är tämligen säker på att det de facto fordras en jämbördig kraftansträngning att ikläda sig ett par "mjukis braller" (sic!) som ett bar byxor av mer stilmedveten typ. Samma resonemang är likväl applicerbar på vad som iklädes överkroppen. Det fordras näppeligen mindre energi att ikläda sig en "sliten t shirt" (sic!) än en proper tröja. Vidare kan jag, i egenskap av före detta Ragnhildare, icke åminna mig ett enda tilfälle då mina skolkamrater burit kostym en vanlig dag i skolan.
Det är sant som du säger, Hockeypojken, att alla hockeypojkar som direkt efter skolan inser att de aldrig kommer att kunna försörja sig på att slå en puck genom två metallstolpar och följaktligen blir arbetare initiellt tjänar snabba pengar. Det är också sant som du säger, att hockeypojkar sällan har några större ambitioner med sina liv och således väljer att inte investera i en adekvat utbildning, utan nöjer sig med att bli arbetare.
Den intressanta frågan är då: hur attraktivt är det med en misslyckad hockeyspelare, utan vare sig utbildning eller ambitioner i livet, som därför nöjer sig med att arbeta 8-17 och sedan supa upp lönen till helgen?
Att försvara snickaryrket med att snickare har en "ganska normal lön" uttrycker en ytterst deprimerande inställning om att ha det mediokra som mål i livet. Vidare är de flesta kontorsarbeten av okvalificerad art och där gymnasieutbildning duger, så dessa "slipsnissar" hamnar under samma kategori misslyckade och mediokra.
Inte konstigt att dessa personer, när de inser hur mycket mer vi som investerat 16 år eller mer på studier tjänar, röstar på sossarna och kräver att få ta del av våra inkomster för att de själva är så oerhört misslyckade. Att en snickare skattefuskar genom att arbeta svart är tydligen helt acceptabelt, men när en direktör skattefuskar så gör sig mobben redo för lynchning och i förtuppen går alla misslyckade sossedrägg.
Högaktningsfullt
Lindberg

Postat av Lindberg:

Nu när jag har läst igenom ditt inlägg i debatten har jag egentligen inte så mycket att replikera med. Faktum är att din bristfälliga svenska talar sitt tydliga språk om hur pass "schtekig" du egentligen är. Men för att ändå ge ett litet svar på tal: Jag förutsätter att de felsta som misslyckas i livet och hamnar på ett dåligt avlönat jobb blir sossar. Varför? Jo, därför att den stora drivkraften bakom socialistiska tankeidéer är avundsjuka. Det behöver givetvis inte betyda att alla dåligt avlönade personer är sossar, utan det finns säkert många fall där personen ifråga är mycket nöjd med ett liv som till exempel snickare. Men de flesta hockeypojkar tror att de ska bli hockeyproffs och negligerar således studier. När gymnasiet är slut kommer verkligheten ifatt och utan utbildning får dessa personer ta de jobb som finns tillbuds. Efter några år då deras jämnåriga som investerat i en akademisk utbildning kommer ut på arbetsmarknaden och tjänar betydligt mer kommer så avundsjukan och sossementaliteten som ett brev på posten. Att ha stil behöver inte på något sätt innebära att man är överklass. Tvärtom! De som är födda in i rikedom tenderar att bli bortskämda brats. Jag antar väl att jag själv tillhör medelklassen, men vad som skiljer mig från den genomsnittlige hockeypojken är ambition. Ambition leder till framgång och framgång är tätt sammanbundet med stil. Till syvende och sist handlar det om en skillnad i mentalitet mellan de du kallar "Ragnhildare" och de som vi betraktar som hockeypojkar. Vidare kan jag lova dig att jag, under min studietid, kommer att tjäna lika mycket som du gör på din heltidstjänst genom att investera pengar på den finansiella marknaden. Så till dina avslutningsord; det är där skillnaden mellan våra olika intällningar till livet blir som tydligast. Du, liksom genomsnittet av hockeypojkar, nöjer sig med ett mediokert liv där ni inte behöver "slita ihjäll" (sic!) er. Jag däremot är inställd på att slita som ett djur för att nå mina drömmar och tänker inte ge mig förrän jag är där. Det är denna livsfilosofi som är äkta stil, och det är den som genomsyrar mitt Pontus och Alexanders liv. Att spruta champagne är ett metaforiskt tecken på framgång. Framgång föds genom ambition. Hockeypojkar har sällan någon storartad ambition i livet, således ingen framgång och därför inte heller någon stil. Högaktningsfullt Lindberg