Gnome invasion!
Det var igår, klockan var runt 7, halv 8. Sebbe & Erik kommer förbi o avlägger en lägesrapport och jag blir tillsagd att göra mig i ordning för att förfesta hos Erik.
Med det sagt lämnar dom min lägenhet och jag kliver in i duschen. Kort därefter tycker jag mig kunna ana en knackning på dörren. Efter ett tag är det en mer bestämd knackning. Jag tänker ett högt "HERREGUD, GÅ IN DÅ" och står kvar o duschar. Sen hör jag hör träet i dörren knakar, det är inte längre en knackning, det måste vara nåt cp som står där utanför med en murbräcka. Hastigt sliter jag en handuk om höften, går till dörren och sliter upp den.
Jag tittar ut och åt båda håll, ingen där?
"Hej!" säger en liten kvinnoröst. Jag tittar ner och där står det, en livs levande kvinno-gnome från World of Warcraft med ett ljus i handen.
"Oj, du står i duschen..."
Nej, ditt jävla pucko, jag står i min hall, brinner det eller!? "He, hej."
"Har du en tändare? "
"Öh, ja ...Är vi typ grannar eller nåt?"
"Nä, jag kommer från våning tre, det var några i trappuppgången som sa att jag skulle gå hit."
Jaså, det förklarar ju allting. "Happ, I see. Aja, varsågod, vi hörs, herrå"
Vad tänkte hon där? Går man upp två våningar och knackar på en dörr för att låna en tändare om två okända män ber en att göra det? Det är ju som att hoppa från ett höghus för att nån säger det, fast det här var värre, mitt golv blev blött och min duschrytm störd. Asså, vilken jäkla psykopat, nästa gång ska jag ha ett brev fullt med mjätbrand redo och säga: " Tändaren ligger i brevet!" och när hon går ska jag sänka huvudet, le och säga "Excellent" och immitera Mr. Burns från Simpsons.
Iallafall så "hämnades" jag & Erik sen efter ett par öl. Vi sprang ner till våning tre, knackade på två dörrar, sen öppnade gnomen och så hade vi med oss ett ljus som vi skulle vilja få tänt bara för dom själva skulle inse hur dumt det här var.
Hoho!