Får det lov att vara lite gevalia?

Jag såg två filmer igårkväll med Anderas, Oskar & Delmy, efter det satt vi och pratade och klockan blev väl halv 2 innan jag somnade.
Imorse blir jag väckt av att nån som ringt från porttelefonen. Det är liksom inte en trevlig melodi. Det låter som skövde garnison rustar för krig mot invaderande estlänningar. Det är en signal så hög att Karro framstås som en blyg liten flicka.

Jag tittar på klockan, 07:43, skriker ut ett stridsvrål, går upp & trycker på "öppna-knappen"! Några sekunder senare knackar det på dörren, jag tänder i hallen, ljuset gör att mina ögon stängs. Den som står där bakom måste ha nåt fruktansvärt viktigt att säga. *Dörren öppnas*
Den är min abcintglada norrlänning Martin som står där med ett flin.
"Martin... vafan gör du här!? Vi har ju föresläning klockan 3..."
"Jag var inne o lämna bilen på reparation, klockan 10 ska jag hämta den!"
"Happ..."
Jag går omedelbart tillbaka till sängen. Något som Martin direkt purket kommenterar:
"Jaha, det var ju hövligt... att gå o lägga sig."
Jag lägger huvudet i en kudde så att min lejonmorrning inte ska höras. Jag försöker omfamna johanna blund igen.
"Ha, kolla vad jag hitta! Chips! Undra om det går nån shyst morgon tv!?"
Jag vispar med mina händer fram och tillbaka i sängen likt vindrutetorkare på en bil, sökandes efter vassa eller hårda ting som kan orsaka skada. Dåligt med vassa saker i sängen. Jag sneglar på min ljusstake, jag såg en film när jag var liten när en agent slog ihjäl en skurk med en ljusstake.
...tempting...
Nå, till slut gick Martin iväg, kvar låg jag med ljudet av skid-kommentatorer & snöljud.

Du behöver inte vara Drakula för att vara skraj för kyrkor, du kan ju lida av ecclesiofobi, som är just rädsla för kyrkor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback