Första vurpan
Det var igår, det var soligt och nyskottat utanför min lägenhet. Jag promenerade hem på lunch från en föreläsning och VIPPS! plaskade jag omkull, alltså, en Kalle Anka-vurpa, benen högt upp i luften och huvudet farligt nära marken. Jag tog emot mig med händerna tack vare mina hyperreflexer (som kan ha påverkats positivt utav måndasvis ständigt intravenöst intag av dextrosol) men böjde händerna så kraftigt att min kära klocka kom i klem och mitt band slets av från uret :'(
Där satt jag, eller snarare, där gled jag omkring på en kana av is med diverse klockdelar och kände mig lite sådär difust fundersam...
Nu har jag iallafall inga föreläsningar kvar, amen de eee schoeeent!
Jag ska packa och åka hem. Jag ska fulpacka! :D Alltså packa väskan halvfull så att jag kan fylla resten med julklappar till hemvägen!
Hoho, skämt åsido, men! När jag var liten, alltså sju bast, ungefär när warcraft 2 var aktuellt, då, då fick jag ett cd-ställ av mina föräldrar och efter att jag sagt tack var jag ändå lite fundersam. Jag kommer ihåg att jag funderade på om jag skulle säga det jag tänkte på, för det kändes lite fel men äh, jag sa det: "Tack för cd-stället och så... men... nu måste jag ju få nåt dataspel jag kan ställa i stället?"
Ptja... Om vi säger såhär: jag blev... förfärligt utskälld, alltså sådär utskälld som man blir när båda föräldrarna går ihop och tillsammans eskalerar upp varandra till sådana decibelnivåer att huset till slut ger utslag på richterskalan. Min mamma sa både "usch" & "fy" i samma mening. Det kan även ha förekommit ett "jädra unge", jag minns inte riktigt. Men jag hade tårar i ögonen och ville inte börja gråta, det kommer jag ihåg.
Än idag grubblar jag på det. Vad var grejjen med att ge mig ett cd-ställ? Det är ju faktiskt som att ge en luffare ett paket smör och inget bröd?
Nä, luffarjäveln ska vara jävligt glad för att han iallafall fick smör... hihi ;)
Godjul påer! Imorn kommer jag hem! :D
Där satt jag, eller snarare, där gled jag omkring på en kana av is med diverse klockdelar och kände mig lite sådär difust fundersam...
Nu har jag iallafall inga föreläsningar kvar, amen de eee schoeeent!
Jag ska packa och åka hem. Jag ska fulpacka! :D Alltså packa väskan halvfull så att jag kan fylla resten med julklappar till hemvägen!
Hoho, skämt åsido, men! När jag var liten, alltså sju bast, ungefär när warcraft 2 var aktuellt, då, då fick jag ett cd-ställ av mina föräldrar och efter att jag sagt tack var jag ändå lite fundersam. Jag kommer ihåg att jag funderade på om jag skulle säga det jag tänkte på, för det kändes lite fel men äh, jag sa det: "Tack för cd-stället och så... men... nu måste jag ju få nåt dataspel jag kan ställa i stället?"
Ptja... Om vi säger såhär: jag blev... förfärligt utskälld, alltså sådär utskälld som man blir när båda föräldrarna går ihop och tillsammans eskalerar upp varandra till sådana decibelnivåer att huset till slut ger utslag på richterskalan. Min mamma sa både "usch" & "fy" i samma mening. Det kan även ha förekommit ett "jädra unge", jag minns inte riktigt. Men jag hade tårar i ögonen och ville inte börja gråta, det kommer jag ihåg.
Än idag grubblar jag på det. Vad var grejjen med att ge mig ett cd-ställ? Det är ju faktiskt som att ge en luffare ett paket smör och inget bröd?
Nä, luffarjäveln ska vara jävligt glad för att han iallafall fick smör... hihi ;)
Godjul påer! Imorn kommer jag hem! :D
Kommentarer
Postat av: hespero
jag tror att din utskällning ligger i lä med min, när jag fick en Nike tröja av farsan som var köpt på rea och brorsan fick en ipod nano. Och inte den snikiga modellen heller utan med extra minne!
Trackback