Lurad!

Jag ilade iväg till fotbollsträningen som vanligt idag, men det visade sig att det var domarutbildning. Vi ska döma en cup på lördag och jag fick äran att debutera min domarkarriär genom att döma finalen. Vad har jag gjort för att förtjäna detta elände mån tro?

Nåväl, det kan inte vara så svårt det här. Så många gånger som jag berättat/skällt/haft "synpunkter" på andra domare så är jag rena rama regelboken i biologisk form. Alla som klagar på mig har fel. Jag kommer att vara en coca-cola flaska. Alla andra är kondens: Allt ni säger rinner av mig. Jag är oberörd, jag är en klippa, jag är makt. INGET PÅVERKAR MINA BESLUT. Jag är facit, jag är en mastermind, jag bestämmer, osv osv.

För egen del ska det bli spännande att ta emot förmodade förolämpningar. Jag ser scenariot framför mig:
"JÄVLA HORDOMARE!"
"Nämen oj? Hörre du lilla gubben, nu träffade du en nerv. Haha, vet du vad? Jag tror att jag kommer att vara ledsen heeeela dagen. ...Föresten, här har du ett rött kort.. *halar fram röda kortet, kysser det ömt och kastar det i ansiktet på honom*

Jag antar denna utmaning med ett leende...

Till lagen som kommer till final; Jag är mutbar. För 500 spänn förvandlar jag en offside till straff.
Ett nyfött barn kan sova i upp till 22 timmar varje dygn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback