Pontmeisters

Tjohej tjoha!

Det är väl ingen idé att jag skriver att min helg varit störd, det händer ju hela tiden.

Jag slipper ju diska här ute, inte för att det direkt är en belastning, man skapar ju sig så lite disk och jag är fett bra på att diska ;) Nevertheless, systemet går ut på att jag lägger min smutsdisk i en korg varav dom diskar den och tillbaka får jag en korg med ren disk.

Dock råkade jag ut för en överaskning igår morse...
 
Halva handtaget har gått sönder. Haha, hur fan går det till liksom? Vilka jävla tjack asså...

Men det är inget mot vad som händer mig två timmar senare. Klockan är runt tolv och jag kilar ner för trappen för att låna en konservöppnare varav Anna (min värd) glatt säger:
"Du, Pontus, det är en från Libanon som vill träffa dig!"
"HAH, va?"
Jag blev förvånad över att jag blev förvånad, jag menar - duschar man i grannens garage under alias "Ninos kusin" så är det ju nästan självklart att en Libanes vill träffa en...
"Ja, han kom till Sverige igår, han bor på en gård lite längre bort, och han hade lite frågor om högskolan och så, när kan du se honom?"
"...öh...asså... haha, jag ska ut och springa snart och när jag kommer hem ska jag äta lite... klockan fyra kanske? haha"
"Javisst! Vad bra!"

Prick klockan fyra så kommer det in en Libanes på mitt rum. Han hette Mann, var 23  och kom som sagt till Sverige i förrgår. När jag frågade varför han kom så sent till skolstarten så berättade han att det var migrationsverkets fel, haha, det var liksom inte särskilt kul, men jag ansträngde mig allt vad jag kunde från att släppa fram ett HAAAAAAAAHAHAHAHAHA. Det var skitjobbigt. Alltså, bröstkorgen vibrerade som fan, och det blir ju bara värre o värre om man inte får skratta...  Men vi satt här och diskuterade saker,  allt flöt på bra tills jag skulle förklara något om matsalen. Det blev tomt i skallen, (vafan heter matsal på engelska, tänk tänk tänk!?) "You know, the liksom öh, food building" blev min synonym... hahaha :D

Det heter dining room, egentligen va?

Aja, sen återvände jag till mina studier. Det känns som om allvaret kommer igång nu :)



Avslutningsvis lagade jag mat, nu, under ljuset av min mini-ficklampa som ni ser att jag har i handen, vackert va?

Nu, en upplyst stekare

Tycker du inte om blåsten och känner en irrationell skräck inför detta väderfenomen har du nog drabbats av ancraofobi.