Pontmeisters

"Men mamma, jag vet... Men vi syns imorn!"
"mm, men du föresten, ett sånt bord kostade 1900:- på IKEA, det såg jag idag i  IKEA-katalogen"
"Jaså, jag skulle gett 1500:- för det och lite annat trams, men sen prutade jag lite, du vet, och jag kommer köpa bordet o stolarna för ba 800 schpänn, bra va?"
"Ja, det är ju jättebra!"
"Men jag ska gå nu, jag ska äta middag!"
"Va?! Middag? klockan är ju typ halv nio, gud vad sent o... varför det? och..."
"...jaja, vi i hörs imorn, ta hand om dig, herrå!"

En stor fördel med att bo ensam. Man behöver liksom inte sluta upp med vad man håller på med bara för att gong-gongen går och: "DET ÄR MAAAAAAT! PONTUS, SÄG ÅT LISA ATT KOMMA NER OCKSÅ!"
"...mm, snart, jag håller på med en grej..."
*tic tac, tic tac*
"MATEN KALLNARRRR!"
"En sekund! Jag kommer ner snart..."
*tic tac, tic tac*
"...VI ÄTER UPP ER MAT NU...."
Det hörs ett ljudligt *fnys* och en marsch ner för trappan *duns, duns, duns, duns, duns*
*tic tac, tic tac*
"Tack för maten, det var gott :)"
"Varsåg... men du har ju inte ätit upp allt?"
"Nä, jag var inte så hungrig bara - men det var gott"

Visserligen saknar jag min mamma & pappas mat, men det är fruktansvärt skönt att inte behöva bli styrd av klockan. Man äter liksom när man är hungrig. Man lagar det man tycker är gott - eller det som finns kvar i kylskåpet...
Som igårkväll runt halv 12; jag satt och spanade Entourage, gjorde en kort lägesanalys och insåg att jag hade skoskav, att teet var slut och att jag var stört hungrig.
Så jag kilade ut till kylskåpet och kollade lite utgångsdatum här o där och voilá Två mackor med keso invirat i lönneberga-skinka skapades!
King.

---

Den enda fienden en skunk har är, förutom bilar, den stora hornugglan som inte verkar bry sig om den hemska lukten.

---