Pontmeisters

Goddagens! Jobbat på som den ekonom man är idag alltså. Det var deadline för nåt, jag vet inte riktigt var det var, men det drabbade mig. Hälsade på Ekonomichefen herself (himself?) det var en kvinna som tagen ur Gladiatorerna på TV4 - ingen sängkamrat med andra ord. (Ska jag vara ärlig så var jag beredd på en handgranat i fejset vilket sekund som helst, det här var liksom Rambo i kvinnlig version)

På vägen dit så var den en gumma som ser på mig i ögonen, skiner till och utbrister: "Nämen!? Gud vad stor du har bliiiiiviiiiit" *sträcker ut armarna för att ge mig en kram*

Jag blev riktigt kanonrädd så tre olika alternativ sköljer fram blixtsnabbt i min skalle:
1. Ingen panik! Skalla ner tanten så löser sig problemet kortsiktigt...
2. FLY.
3. Ge en kram tillbaka och låtsas som om du är glad.

Det blev en blandning mellan 2 & 3.
Hon hade tydligen träffat mig när jag var 10 bast men jag kom ju inte ihåg nånting. Vilket minne hon måste ha, rena rama elefantkärringen ju...

Nåväl, över till Den Manliga Hierarkin. Till att börja med vill jag påstå att vi män inte har en hierarkiprincip så som gäller i alla tjejgäng. Vi killar har mer ...vad ska man säga... "divisioner"  Vissa "grupper" är mer populära än andra, vissa är smartare, vissa är pundare alternativt emos m.m. Men i alla grupper så är det total jämnlikhet. Alla får säga vad dom tänker på liksom. Sen är det ju så att man skiter fullständigt i vad en viss person har att komma med för att det helt enkelt är skit han kommer med. Men det spelar ingen roll för den är ju skön ändå, annars "utvisas" denne och får söka sig till några andra.

Hur enkelt som helst. Är det nån man inte gillar så ser man till att avstå från att umgås med snubben till skillnad från tjejer som alltid ska envisas med att leka tre, när dom till och med bråkar om plattången när dom är två.

Nu ska jag glo Heroes, herrå. Puss.