Pontmeisters

Onsdag, det är dagen vi alltid har prov på ragnar. en fasansfull dag måste jag säga.
Efter att nu har pluggat konstant i snart 12 års tid så har man ju börjat ledsna ur ganska rejält.

jag har kommit två sätt hur studierna sätter sig i skallen, hör här ba:

1. låt oss utgå från att informationskapaciteten liknar en platta när man föds. När man växer och växer så staplas det information på plattan likt sand bildar ett sandslott. (märker ni hur filsosofen vaknat i mig ;)) men alla som byggt ett sandslott i sin liv (de som inte gjort det, gå och bygg ett... det e ganska kul)  märker att det tillslut finns en gräns då sanden trillar ner för sluttningen.
precis så fungerar informationsstaplandet i hjärnan, och det är därför det är så jobbigt att lära in sig mera nu, efter 12 års studerande. den nya informationen ba ramlar av...likt för mycket sand trillar ner för sandslottet.
vackert va?

2. min andra vackra metafor ser ut så här: Man tar en 50 kilos vikt och tränar så mycket man kan med den, tills det bara inte går att lyfta den längre. (ni vet tills mjölksyran och svordomarna kommer fram) Efter det sänker man vikten till 40 kilo och orkar några lyft där också, tills det blir stört omöjligt. så fortsätter man tills det är minivikter kvar, o de ba går inte.
Precis så är det med studierna, man liksom känner att  "det här skulle jag kunna fixa, om jag bara orkar anstränga mig" men, just nu går det inte, för som sagt, 12 års studier tar på hjärnan, och man är lite sugen på o hissa vit flagg.

men men, 2 months to go, ska väl gå ;)

jag undrar just vad snubben i den blå tröjjan tänker på...

"vafan, nu är det ju 2 bollar?!"

hehe....