vardagskänsla

Jag försöker fortfarande kämpa att komma in i "vardagslunket", bara för att känna hur det är att leva så vanligt som möjligt utomlands. Jag kanske börjar närma mig ett svar...
 
I fredags skulle jag och & Jacob ut och ta en öl. Det är en annan Luxemburgsvensk dårå som märkligt nog inte jobbar med finans utan nåt jox som har med Statoil att göra. Medvetet tog jag med mig tolv euro för att det liksom bara skulle bli en eller max två öl (eller medvetet och medvetet - det var alla pengar jag hade då jag vid tiden led lite utav en likviditetskris). Jacob var inte heller sugen på nåt speciellt så vi skulle till Café Konrad. Dock mötte vi nån snubbe på vägen som visade sig vara Micke ~45 från Stockholm som veckopendlade till Maastricht men nu var på weekendresa i Luxemburg. Han tittade iaf på oss med hundögon och så vänliga som vi var så släpade vi med honom. Plötsligt var iof klockan 03:29 och vi står nere i Klausen (Luxemburgs bargataområde) och det var den kvällen.
 
Som för att kompensera för det var jag & Emil ute på söndagen på en löprunda á 17 km. Jag hittar ju ingenstans utom i stan utan springer glatt med som ett fikus där Emil tycker att vi ska springa. Trots det kunde jag ju inte låta bli med att höja på ett ögonbryn när vi plötsligt var ute vid flygplatsen i Luxemburg (ca 8km dit) och inser att vi faktiskt ska hem också. Men men, det gick utmärkt! Kalorimässigt måste jag vara på 0 också, netto över helgens bravader. Check.
 
Sen får jag ju ständiga rapporter hemifrån om hur Khadaffi flickan hemma Erikafierar alla mina saker. Det påminner väldigt mycket om Ryssland/Krim/Ukraina-förhållandet. Ni kan ju själva gissa rollerna...
"Due... dina svarta möbler du har här Pontus.."
"ja?"
"jag har målat dom vita nu"
"Va!? Jaha?"
"Ja... och så har jag beställt ett passande sänglakan också!"
 
Intressant...
 
 
Jag har fortfarande svårt att bestämma mig om jag tycker det är kul att handla här eller inte. Ibland vill jag ge upp alla franska hieroglyfer och bara köpa juice och potatis, dvs sånt man kan gissa sig till vad det är ganska lätt. Andra gånger blir jag nyfiken och känner att: "det här, det här bara MÅSTE jag testa".
 
Kalorie per eur-måttet måste vara riktigt högt här :D
 
För att knyta an till ingressen tänkte jag liksom mest säga att jag börjar acceptera att vardagen är sådär lite härligt avslappnad här, man jobbar, tar ett par öl, tränar och handlar konstiga saker. Det känns faktiskt... riktigt bra.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback