Åter till schlätten!
Jag kom tillbaka till Sköfvde i måndags kväll. Här hemma satt Erika och väntade och hade städat hela min lägenhet, köpt massa mat, köpt blommor och skrivit ut foton på oss och satt i ramar. Jag mådde, med andra ord; som jag förtjänade.
Efter att vi lagat mat ställde hon sig och diskade och jag undrade om det var jag som tagit droger och hallucinerade eller om hon faktiskt var glad att se mig...
Men, igår satt jag i soffan o slappade och hon tittade på TV, men inte vilket program som helst utan "livet på BB". Ett sinnessjukt program där blivande morshor skäller ut sina män och skriker och det är kladd och det är lite mer skrik och det hela är... ja, äckligt.
"Erika, byt kanal!"
"Va? Nä!"
"Vadåra, det här är ju äckligt?"
"Meh, varååå, om du inte står bredvid mig när det är dags då..."
"Pah! Du vet den där reklamen? Med ungen som har en tejpad mobil vid sin mun? Så, så kommer det att se ut" sa jag och roffade åt mig dosan och bytte kanal till nyheterna.
"VAD HÅLLER DU PÅ MED!?"
"Jag kompromissar, man gör sånt i en relation har jag hört. Du har sett tio minuter på ditt monsterprogram då kan jag få se tio minuter av nyheterna.
Sekundrarna där efter minns jag inte så mycket av, men hux flux var jag utlåst på balkongen med fyra ljus, en tändare och nya numret av Aktiespararen. Öh?
När jag väl läst ut tidningen (sjukt noga cirka 1½ timme senare) tyckte jag väl att det var dags att gå in (FÖR DET VAR SVINKALLT UTE) och knackade lite på rutan med en okej-du-vann-släpp-in-mig-nu-min, och vad händer då? Jo, ett blont flinande huvud flyger upp och springer efter kameran.
Idag däremot låg hon och alldeles from, tömd på ondska i mitt knä medan jag spelade starcraft och använde hennes mage som musmatta, vilken funktionsflickvän va? Hon hade knappt några synpunkter alls...
En bärs till mig, tacksåmycket.
and life goes on.
Efter att vi lagat mat ställde hon sig och diskade och jag undrade om det var jag som tagit droger och hallucinerade eller om hon faktiskt var glad att se mig...
Men, igår satt jag i soffan o slappade och hon tittade på TV, men inte vilket program som helst utan "livet på BB". Ett sinnessjukt program där blivande morshor skäller ut sina män och skriker och det är kladd och det är lite mer skrik och det hela är... ja, äckligt.
"Erika, byt kanal!"
"Va? Nä!"
"Vadåra, det här är ju äckligt?"
"Meh, varååå, om du inte står bredvid mig när det är dags då..."
"Pah! Du vet den där reklamen? Med ungen som har en tejpad mobil vid sin mun? Så, så kommer det att se ut" sa jag och roffade åt mig dosan och bytte kanal till nyheterna.
"VAD HÅLLER DU PÅ MED!?"
"Jag kompromissar, man gör sånt i en relation har jag hört. Du har sett tio minuter på ditt monsterprogram då kan jag få se tio minuter av nyheterna.
Sekundrarna där efter minns jag inte så mycket av, men hux flux var jag utlåst på balkongen med fyra ljus, en tändare och nya numret av Aktiespararen. Öh?
När jag väl läst ut tidningen (sjukt noga cirka 1½ timme senare) tyckte jag väl att det var dags att gå in (FÖR DET VAR SVINKALLT UTE) och knackade lite på rutan med en okej-du-vann-släpp-in-mig-nu-min, och vad händer då? Jo, ett blont flinande huvud flyger upp och springer efter kameran.
Idag däremot låg hon och alldeles from, tömd på ondska i mitt knä medan jag spelade starcraft och använde hennes mage som musmatta, vilken funktionsflickvän va? Hon hade knappt några synpunkter alls...
|
Click on people's faces in the photo to tag them.
|
and life goes on.
Kommentarer
Trackback