Öh, tja...
Jag kommer hem från en fysträning, ni vet hur man är, lite mör, man vill egentligen bara slänga sig i soffan som en strandad val och släppa ut en djup suck av lättnad av att äntligen vara hemma. Det är så skönt att vara ensam när man är sådär trött, man vill bara umgås med sig själv och fejsbooka bort resten av kvällen.
Jag öppnar dörren, slänger träningsväskan på golvet och knyter upp mina skor. Med förväntansfulla ögon lyfter jag blicken mot soffan och dess pluffiga kuddar.
MEN VAD I H....?!
Där ligger Sebbe och hånglar med en syrianbrud.
"öh... hej på er" säger jag liter sådär överaskat som ni kanske kan tänka er.
*smack, smack* Inget svar.
"HALLÅ!"
*smack, smack....*"tja, gick träningen bra?"
Det var liksom som om min värld gick i kras. Det rådde en tomhet inom mig. Det var kanske tyst i en halvsekund, men mitt liv passerade i revy, hjärnan tokarbetate på en lösning.
1. Stand you ground - fullborda fullständig arkebusering.
2. Självmord - en permanent lösning på ett tillfälligt problem.
3. Göra som den där Anna Odell, spela psyksjuk och får gratis lugnande medel.
4. FLY!
Jag tog en powershower, slet på mig lite kläder och valde alternativ fyra. Stack iväg till Zakarias, åt pannkakor & snackade lite skit om bonde-eric medan han lyssnade och försökte försvara sig. Ha, mission failed å hans sida, vi körde över honom. Göteborgare är ett jävla släkte asså ;)
Appro på det - thrillern fortsätter; jag kommer tillbaka hem, hör och ser en massa smackande, jag sätter mig demonstrativt i soffan bredvid dom och minns inlägget jag skrev igår. Min toleransbarometer skrek. Hade nån napalm att sälja? Efter en stund drar tjejen, sebbe konstaterar tyst att hans sista tåg redan gått. Sebbe är en mycket bra vän till mig och får sova här i princip när han vill. Vi har egentligen alltid kul tillsammans. Men varför just idag?
Tankarna sveper tillbaka fyra timmar tidigare, min "äntligen-slänga-sig-i-soffan-time" känsla glider förbi. Jag suckar tyst, fäller en tår och muttrar ett knappt hörbart: "Happ..."
Ett åskväder som är omkring en kilometer i diameter utvecklar samma energimängd som tio atombomber.
Jag öppnar dörren, slänger träningsväskan på golvet och knyter upp mina skor. Med förväntansfulla ögon lyfter jag blicken mot soffan och dess pluffiga kuddar.
MEN VAD I H....?!
Där ligger Sebbe och hånglar med en syrianbrud.
"öh... hej på er" säger jag liter sådär överaskat som ni kanske kan tänka er.
*smack, smack* Inget svar.
"HALLÅ!"
*smack, smack....*"tja, gick träningen bra?"
Det var liksom som om min värld gick i kras. Det rådde en tomhet inom mig. Det var kanske tyst i en halvsekund, men mitt liv passerade i revy, hjärnan tokarbetate på en lösning.
1. Stand you ground - fullborda fullständig arkebusering.
2. Självmord - en permanent lösning på ett tillfälligt problem.
3. Göra som den där Anna Odell, spela psyksjuk och får gratis lugnande medel.
4. FLY!
Jag tog en powershower, slet på mig lite kläder och valde alternativ fyra. Stack iväg till Zakarias, åt pannkakor & snackade lite skit om bonde-eric medan han lyssnade och försökte försvara sig. Ha, mission failed å hans sida, vi körde över honom. Göteborgare är ett jävla släkte asså ;)
Appro på det - thrillern fortsätter; jag kommer tillbaka hem, hör och ser en massa smackande, jag sätter mig demonstrativt i soffan bredvid dom och minns inlägget jag skrev igår. Min toleransbarometer skrek. Hade nån napalm att sälja? Efter en stund drar tjejen, sebbe konstaterar tyst att hans sista tåg redan gått. Sebbe är en mycket bra vän till mig och får sova här i princip när han vill. Vi har egentligen alltid kul tillsammans. Men varför just idag?
Tankarna sveper tillbaka fyra timmar tidigare, min "äntligen-slänga-sig-i-soffan-time" känsla glider förbi. Jag suckar tyst, fäller en tår och muttrar ett knappt hörbart: "Happ..."
Ett åskväder som är omkring en kilometer i diameter utvecklar samma energimängd som tio atombomber.
Kommentarer
Postat av: Riddare Rosen
Vafan han borde ha sprutat ner din kudde!
Förövrigt kul att tänka på om du bytte ut "ÅÅÅÅÅÅHHH" mot "Smack", annars är Sebbe dålig, efter pannkakor, skitsnack och promenader borde han sagt: Plopp
;D
Postat av: Cracket
Fick höra om detta inlägg av Malle igår, kände att jag behövde läsa igenom detta personangrepp personligen! Var inte så hård mot mig Alex jag gjorde bara vad jag vet ni hade gjort i samma situation :P
Inte mitt fel att jag är hemlös, när Pontus och Erik är så snälla att de låter mig stanna så kommer jag ju aldrig fixa lägenhet, det vore rent oekonomiskt!
Trackback