Pontmeisters

Hali hallå!

Jonas hämtar upp mig och kör mig till Södertälje syd klockan 10:30 där jag nästan omedelbart kliver ombord på tåget.
Det är inte så många på tåget så jag tar god tid på mig att kasta upp väskorna hala fram biljetten, papper, penna, kalender, matlåda och affärsredovisningboken.
Jag hade lite bråttom när jag packade och jag var övertygad om att det var en cocacola jag slängde i väskan men det var en öl, haha. *PSCCCHT* 11:35, jahapp
Iallafall, i stolen bakom mig sitter en schnubbe och jag ser i min ögonvrå att han scannar av mig, så jag scannade av honom; ~35 bast med ljusa jeans, en vit ulltröja och en laptop. Flera gånger ringde han med sin mobil och var sådär jobbigt högljudd. Han hade en sån där ton som en som tror att den är as-ball och viktig:
"AMEN TJEEEEEEEEENA VERONICA, LÄÄÄÄÄÄÄGET? ...DET ÄR LUDDE HÄR HÖR DU VÄL? SKA TILL FABRIKEN I ALINGSÅS SERRU..."
Det fortsatte så tills vi kom till Katrineholm där ett rockband gick på och satte sig vid oss, knakkade upp varsina öl, sneglade på mig o min öl och nickade ett "tjabba" med huvudet, jag log för mig själv, gjorde en likadan respons och tog en klunk utav min Tuborg.

Jag anlände till Skövde central och kilade bort mot högskolan, vi hade fått ett extrainsatt "programmöte" som började direkt innan externredovisningen.
Där inne står programansvarige och SNABELN! Vår makroföreläsare.

Det visade sig bli en ren slakt...
Programansvarige berättade att hon fått in klagomål på kursen "Grundläggande makroekonomi" och började fråga oss varför det var så, "jag vill att vi för en dialog"
...tystnad. Vi satt där inne kanske 35 stycken, men det var tyst.
"Ingen av er kommer få några minuspoäng eller så, det måste ni förstå..."
Tystnad... Tills en kille i klassen tar orda: "Jag tycker att det inte finns nån pedagogik och blah blah blah...."
OCH FÖRDÄMMNIGEN BRAST! Plöstligt pratade flera i mun på varandra, man såg på snabeln hur hon krympte och krympte! 

Fan asså, ibland blir jag så imponerad på mig själv hur rätt jag har, som mitt superexempel förut att läraren ser elever som fingrar, men att eleverna tillsammans, vid missnöje, kan skapa en knytnäve och krossa läraren. Det var det som pågick.

Hitintils hade bara killar yppat sina åsikter. Men nådastöten kom symboliskt nog utav "Slaktar-Malin"
"Ibland känns det som om vi inte vågar fråga saker, som om du tar åt dig och blir sur... Eller att man blir dumförklarad..."

Det är nåt mellan kvinnor vi stackars män inte förstår, det är som om dom har nåt osynligt spel emellan sig men det var som om stämningen frös till is...

...och vår programansvarige vände sig i matrix-slow-motion mot Snabeln och morrade ett:
"SÅ, SÅ ska det ju INTE vara..."

Ett tag önskade jag nåd, nåååd åt Snabeln, men mitt inre tog över och ett hånleende spelade på läpparna när hon stod där. Besegrad. Hon höll på att börja gråta i sitt 'försvarstal' i slutet. Men min sympati dunstade bort likt vatten i Sahara...

Så, jag vet två som kommer sova dåligt idag, jag i min planka till säng och Snabeln. Tralalala! (8)

---

Under nio veckor delade Vincent van Gogh ateljé med Paul Gauguin. De två konstnärerna bråkade ofta med varandra och i ett vansinnigt anfall skar van Gogh av en bit av sitt vänstra öra.

---