Så var julen över
Julafton flöt på som alla julafton innan. Jag tycker dock särskilt synd om min morfar. Han hör knappt nåt - så han engagerar sig inte direkt när vi andra pratar. Min mormor och morfar är ju rätt gamla så dom upplever inte så mycket nytt, mest sjukdomar och andra konstigheter, så vid vissa tillfällen bestämmer han sig för att göra sin röst hörd och gastar ut information om hur snuvig han varit, vilken nackspärr han fått, att han ska köpa nya hörapparater, att han träffat trevligt folk på sjukhuset, hur dåligt han sover m.m osv. (min morfar har väldigt mycket otur)
Det brukar bli rätt tyst vid bordet innan nån (denna nån är ofta min faster som är sjuksköterska) ler & tar till orda med en decibelnivå hög nog för att krossa rutor (för att min morfar ska höra) och ger ett lätt svar på tal som ofta blir ett "efter regn kommer sol" budskap.
Min morfar ler nöjt, alla ler nöjt och diskussionen som fördes innan återuppstår.
Gårdagens konung är lätt Reino, min fasters man - då heter det svåger va? Whatever, han säger vad han tycker om saker och ting, oavsett om området är känsligt eller inte, sånna människor gillar jag.
Igår behandlade vi allt från; Homoäktenskap till halal-TV & tatueringar.
Vi Sjögrens är typ stört bra på att lösa världsproblem och politiska kriser. Jag & Reino ligger på samma våglängd när det kommer till, tja, kommunister - huruvida dom är goda eller onda.
Har vi haft en bra dag kanske vi blott benämner dom som förklädda terrorister som bara vill mänskligheten illa. Har vi fått en julklapp vi inte tycker om eller om efterrätten inte smakade som den skulle så uttrycks samma åsikt - eller insikt kanske jag borde skriva - med lite mer, hm, rättvisa uttryck.
Jag fick bra presenter, en slingning till exmepel, så snart går jag från råttfärg till detta.
Hurra!
Om du blir riktigt skraj av engelsmän eller dess kultur lider du av anglofobi. Min pappa, Håkan, lider av det. Stört kul! :D
Gillar din "svåger"...