Pontmeisters

Karisma, Humor & Elegans - nycklarna till Seger.

Det är många som undrat hur inläggen på denna blogg har värkt fram, men nu förstår vi. Allt kommer fram när han är hög, du måste sluta att äta negerbollar innan du går och lägger dig, fattaru!!!

http://www.mongoklubben.info.se/

Vad ska man göra med dumma människor?
Slå dem eller prata snällt med dem....

JAG KANSKE ÄR UTVECKLINGSSTÖRD MEN KALLA MIG INTE MONGO!

Läs länken och du kanske kan lära dig nåt!

http://www.nicotext.com/pdfs/Cmongo.pdf

Dätta har Mongoklubben jort
O(tympliga)S(pelen)
HÄlT öHl PÅ vaRRandA
BliNDTarMsinFlAMmAtioN x 2,5
Krashcat mäd sykkeln x 3
FarIt MäD BuSs Okk ParTaT I UpPSaLA
Killed the rainforest (dÄTTA KlaRAdÄ MiFFo Av aldäLÄs Skälv)
Vi har åkkså drukkit Pripps-blå på brännbollsyran
Blå Blå är kärleken ......nu älskar alla den låten.

Det har varit N0llning oxå okk där var mONgO-KLUBBEN
okk spred sit goda? ryckte
Vad hände egentligen under MISSION:impossible?

LAPPFEJDEN! Har vi åkkså vart på oKK du kaNN läsA eNn
berÄTtTÄlse OhM Vad Vi Hjorrde Där HäR.
LaPpfäjD

Nu HarR Vi VaRT På OS ijäN oxÅ!
I okk med OS firar MonGo-klubben Oxå 1:års Jubbileumm

I Sluttet Av Maj Var det änNu En brännbolls-syra.

Och DEäNNA soMmaN Var vI På STORSJÖYRAN!!-rikktit röjarparty
finns Viss Risk AAT Vi åker tEbAx NärTa År

N0LLNINGEN2000!
Mongo-klubben var där okk jorde många spännande saker.
Ryckten Talar om SjöJuNkFrur Som StEg Upp UR ÄllVen

En TiLL Läappfejd
LaPpfäjDsberÄTteLse II

Vi VaR På OS året 2002
OS2002

det kåmmaer fler festäR.. Alla fäster är bra FEzter.
(dvs, Om MOnGO-Klubben Är där)

Tebax

Mongo.

Jag är på så jävla dåligt humör, ni anar inte. Precis allt har gått fel idag och nu är jag hungrig och trött. Men jag ska varken äta eller gå och lägga mig. Att beror som sagt på mitt urusla humör, dessutom har jag en tendens att bli alldeles för tjurig för mitt eget bästa.

Släng inte mina träningskläder i tvätten och skyll för helvete inte på mig sedan. Lyft på ditt lata arsle och GÖR något. Städa till exempel. Även om det låter som att du gör så himla mycket av hushållsarbetet så gör du faktiskt inte det i verkligheten! Det enda du gör är att sköta tvätten och det klarar du inte alltid av särskilt bra heller..! Åååå! Jag är på hemskt humör, jag har ju redan varnat er.

Förresten. Sluta klaga på varenda liten skitgrej som händer i ditt liv. Förstår du inte att alla andra tycker att du är en pain-in-the-ass?!

Och förresten. Diskutera inte tal- och skrivförmåga, diskutera inte heller kvalité. Vilken jävla barnunge som helst ser att du inte riktigt uppnår den förmåga och kvalité du bedyrar att du besitter.

Welcome to the wonderful, healthy and low calorie world of Mongo's Grill. From fresh, crisp vegetables, meats (from ICA MAXI)(can also provide minced meat from KRINGLAN) and seafood comes the most exciting and healthy dining you'll experience anywhere.

Choose from over 25 vegetables and spices - like fresh red peppers, ginger, garlic and curry. Combine them with beef, pork, sausage, tofu, noodles, steamed rice, brown rice or make it a wrap!
Then stand back and watch our expert Chef stir fry your selection on a 650 degree grill, sealing in all the flavor for a taste experience you won't soon forget!
Unlimited flavor combinations mean a unique dining pleasure every time!

http://sml.mine.nu/mongo.html

den 7 december 2007
MONGO!!!!!

Alltid när jag går förbi TK på stan tänker jag på den gången då jag fick hjärtklappningar och kallsvettningar då jag trodde att jag hade fått syn på Pontus. Det var måndagen efter Raghilds bal och jag hade fortfarande inte fått svar på mitt sms som jag hade skickat till pontus(vilket berodde på att jag hade skickat till fel nummer, eftersom jag på fyllan hade tryckt in en siffra fel). Iallafall, efter att förvirrat snurrat rundor samtidigt som jag funderade hysteriskt på vad jag skulle säga till Pontus(för han hette väl så?) och hur jag skulle gå fram till honom. Skulle jag störa när han satt och käkade hamburgare?

Efter några sekunder, som kändes som minuter, gick jag fram, "HEJ!! Vad gör du i Sötälje?!", Pontus tar ut hörlurarna ur örona, "VA?!", oopps.. "Öhm... Fel. Ehm inte du. Fel perso.." Sen var jag redan ute ur McD och vid Hotell Skogshöjd. Jag undrar hur den stackars killen på BK reagerade när en galen tjej vrålade nervöst "VAD GÖR DU HÄR?!" och log stort och sen bara stack.

Sen gick jag hem och tänkte att det var väl typiskt att nörden från balen INTE skulle svara på mitt sms. Väl hemma gick jag hur som helst in på hitta.se för att hitta Pontus nummer, för att se så att jag verkligen hade skickat till rätt nummer och NÄ det hade jag inte! Så jag skickade ett till och ja, jag fick svar ganska så snabbt efter. "Jaha, så du kör med tre dagars regeln?"

Ett mongo banar vägen

Det är inte så snyggt att skoja om funktionshindrade människor. Det vet jag naturligtvis. Men ändå är det så frestande att då och då fälla små lustiga kommentarer om "mongon". Och så får man ju inte kalla dem, det vet jag naturligtvis.

Jag anklagar medierna, samhället och alla välmenande pedagoger för det här. I ivern att avdramatisera och avmystifiera alla fomer av handikapp har jag och många andra i stället fått en bild av att det finns något lustigt med utvecklingsstörda och funktionshindrade. Jag tänker på Joelbitar, det vidriga barnprogrammet där man fick följa en utvecklingsstörd kille i hans vardag. Kalas som slutade med gräddgegga i ansiktet, vattenkrig på tomten, och de obligatoriska scenerna där man får se Joel bada. Och så den komiska signaturmelodin som alla barn började sjunga på skolgården så fort de såg någon av eleverna från specialklassen. Joelbitar gjorde knappast livet lättare för någon funktionshindrad, och definitivt inte heller för alla stackars barn som vid den tiden råkade heta Joel.
Och jag tänker på alla reportage i käck stil som visar någon människa utan armar och ben som "ändå är på gott humör och spelar pingis och kör bil". Scener där stackaren spänns fast på någon sorts kälke och knuffas ut i en slalombacke till den käcka speakerrösten som säger att "Mikael älskar att åka snowboard, trots att han varken har armar eller ben och bara kan kommunicera genom att rycka lite med mungipan."
Senare i livet kom Kanal 5, med Outsider, där allt som är udda och konstigt exploaterats till max. Människor med någon form av udda åkomma exponeras när de badar, äter och går till skolan. Deras anhöriga tittar in i kameran och säger att "först tyckte vi att det var lite konstigt, men nu har vi vant oss och Susanne är som vem som helst".

Alla inslag av det här slaget (utom möjligen de i Outsider) är säkert helt välmenande. Men de leder till att utvecklingsstörda och funktionshindrade stigmatiseras, och betraktas som något udda och exotiskt. Och något som ska särbehandlas och gullas med. Vilket nog ingen vinner på i slutändan, allra minst de funktionshindrade själva.

Men med allt det i bakhuvudet är det kanske inte så konstigt att följande konversation kunde utspela sig endag på Skafsta. Jag och Pontus väntade på ett försenat flyg, och hade en timme att döda i terminalen.
- Tror du att det går att ordna ett studiebesök i flygledartornet lite snabbt? Skulle vara kul att se.
- Kan nog vara ganska svårt.
- Man skulle haft ett barn med sig. Då får man alltid gå bakom kulisserna på saker. Alla smälter för barn.
- Ja, så är det.
- Eller ett mongo. Då hade det varit gräddfil hela vägen. Ett mongo banar vägen för allt.

Jag var nyss nere på affären för att packa om gårdagens köttfärs och utanför stog ett argt mongo. Han lackade ut totalt över någonting. Stod och sparkade på en cykel och gapade och skrek. Folk stod och tittade på avstånd, lite skrämt men med en viss förtjusning. När jag passerade vände han sig om och tokstirrade. Jag nickade hej och slank in i butiken. Han hytte med näven och svarade ytterst vresigt ?Far åt helvete?. Det var trevligt.

Man förväntar sig inte att bli ombedd att dra åt helvete av ett mongo bara sådär. Med ?man? avser jag egentligen mig själv, men jag vill gärna dra in andra i mina fördomar, inser jag. Det får mig att känna mig mindre dålig som människa. Om vi är fler om skulden.

I alla fall så har jag sinnesbilden av mongon som ena glada rackare. Småtjocka och sorglösa med finurligt utseende. Förvånansvärt ofta bär de roddarjackor (vindjackmodell) med ?Arvingarna? eller nåt liknande tryckt på ryggen. Jag småler ofta när jag ser ett mongo. Inga hånleenden alltså, för jag diggar dem. De är rätt roliga och verkar ha en skön inställning till livet. Bättre än de flesta av oss. Sällan har jag tänkt på ett bad-ass och sett ett mongo framför mig men idag fick jag en flashback.

När jag var liten och bodde i en stad knappt tre mil söder om Stockholm så fanns det ett mongo som skiljde sig ur mängden. Ett riktigt bad-ass-mongo om ni frågar mig. Han hette Ingmar och var lång och smal. Inga glasögon men världens längsta fingrar som han alltid gjorde fucktecken med när han gick förbi oss. Vi gillade att reta Ingmar trots att det var förenat med livsfara. Han såg galen ut. Lite punkig och ganska lik Sid Vicious, fast det var inte heroin som höll Ingmar slö. Vi brukade reta honom på håll och blev helt förtjusta när han flippade ur och började jaga oss. Vi utmanade varandra och tog allt större risker men lyckades på något sätt alltid komma undan. Gapskrattande och med så mycket adrenalin pumpande att vi hade kunnat kickstarta Kinkong.

En dag efter skolan kom jag åkande på min BMX och cyklade lugnt förbi Ingmar. Jag var ensam så givetvis hade jag inga tankar på att provocera honom. Sånt gjorde vi bara i grupp såklart. Men Ingmar kom ihåg gamla synder.

Pang sa det och jag fick en sådan smäll i bakhuvudet att jag ramlade av cykeln. Jag slog mig rätt ordentligt. I vanliga fall skulle det varit över då men Ingmar hade laddat upp bra mycket vrede och hade knappast några intentioner att låta mig gå. Jag hade en arvsynd att betala av på. Med sina långsmala fingrar tog han ett stryptag och lyfte upp mig från backen. Han var fullkomligt vansinnig och skrek och dreglade. I den stunden var jag helt säker på att jag mött mitt öde. Ingmar knäade mig och bitchslappade mig med handflata/handrygg i vad som kändes som en oändlighet. Jag var så rädd att jag inte kände smärtan. Jag kunde inte ens pissa ner mig så rädd var jag. Han avslutade misshandeln med att slänga mig i backen så att mina manchesterbyxor gick sönder på ena benet. Jag lipade och till och med Ingmar lipade när han gick därifrån.

Jag retade aldrig Ingmar igen.

Jag kände igen Ingmar i killen utanför Ica-butiken. Det gjorde mig glad att han visade ett sånt temprament. Det finns så få bad-ass-mongon så de blir hjältar på nåt vis.

Becca: TackaR ;)
MFE: Haha, hade du inte råd med biljetten till TK idag ? ;) Nåväl, här på Pontmeisters blir ingen utfryst, inte ens Du. God jul påre ;D

very intersting site ..congratulation..